Det hårda livet som kolskyfflare

Charlie Barr var nära att bli levande kokt i en ångpanna. Livet till sjöss beskrivs ofta som romantiskt, men var i själva verket mycket hårt och farligt. Många stupade eller rymde.

Drömmar om att uppleva världen

Min mormors bror Charlie Barr var 16 år när han mönstrade på ångbåten Aileen Alannah. Han ville fly från fattigdomen och drömde om att se världen. Det blev inte riktigt som han tänkt sig och Charlie hade tur som överlevde sina tio år till sjöss.

Charlie arbetade som trimmer eller lämpare, eller med andra ord som kolskyfflare. Det var ett mycket slitsamt jobb. Under en intervju inspelad 1985, strax innan han dog vid 92-års ålder, säger Charlie:

Den får varken vara dum eller lat som ska stå på en elddurk och skyffla. Vi levde i aska och svett och fick ofta trampa runt i glödande slagg.

Räddad i sista stund från att bli levande kokt

Ett av de värsta uppdragen för en lämpare var att rengöra ångpannorna, vilket gjordes med hjälp av rosthackor och stålborstar. När båten låg vid kaj i Bordeaux, var Charlie så utmattad efter att ha rengjort pannorna, att han råkade somna inne i kitteln. När vattnet började släppas på, vaknade han och upptäckte till sin fasa att manluckorna hade skruvats fast. Han var fast i kitteln.

Det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg, you know, och kamraterna hade börjat elda under. Jag flydde högst upp i kitteln, men där var det stopp.

I sista stund räddades Charlie av förmannen i maskinrummet, på den tiden kallad donkeyman, som hade kommit på att hans hacka var kvar i kitteln. Att han inte brydde sig särskilt mycket om att även Charlie var i kitteln, är ett exempel på de stenhårda hierarkierna som rådde till sjöss. Den kvarglömda hackan räddade Charlies liv.

Livet ombord

Det var trångt ombord. En sjöman bor på jobbet och det var svårt att komma undan om man ville vara ensam en stund. Däremot var det också en hel del sång och lek, vilket kunde hålla humöret uppe. Charlie själv spelade ofta mandolin för de andra. Ibland var det också lekar och tävlingar t.ex. mellan kolskyfflarna och rorgängarna (rorsmännen).

Maten var dålig och enahanda. Det var ofta ”teblask, konserver och kex”. Var fjortonde dag fick de en whiskey av chiefen. Charlie minns:

Det är nyttigt för kroppen, sa gubben. It’s a very old whiskey my boy.

Charlie mötte människor från hela världen och använde under resten av sitt liv ofta engelska uttryck. Han fick uppleva mycket, men till slut fick han nog av det hårda livet till sjöss och grabbade tag i sin sjösäck och sin kära mandolin och smet från skutan. Därefter följde ett rikt och långt liv i Fiskebäckskil. Charlie bodde vid sitt älskade hav och berättade ofta om sina äventyr och umbärande på de sju haven.

Charlie Barrs liv till sjöss blev 1936 förevigat av Evert Taube. Du kan läsa texten till Eldarevalsen här. Du kan också lyssna på Eldarevalsen på YouTube.

_______________

Detta är en fiktiv intervju uppgift i kursen ’Att skriva för webben och interaktiva medier’, vid Södertörns Högskola.