Sociala medier skapar otrygghet
Vi känner oss mycket otryggare i Sverige idag än för bara ett fåtal år sedan, samtidigt som antalet brott ligger på en relativt konstant nivå. Varför känner vi oss otrygga? Det finns flera orsaker, och sociala medier spelar en avgörande roll.
Mellan 2015 och 2016 skedde en stor ökning i andelen som känner sig otrygga och sedan dess har det legat kvar på samma höga nivå. I Brottsförebyggande rådets årliga Nationella Trygghetsundersökning 2019, uppgav 28% att de känner sig otrygga när de går ensamma på kvällen i sitt eget bostadsområde, varav 6 procentenheter undviker att gå ut på sena kvällar på grund av otrygghet. Siffran är högre bland kvinnor. 20% av kvinnorna i åldern 20-24 år avstår t.ex. ofta från en promenad eller att träffa en vän p.g.a. oro. Brå skriver:
Vi har släppt otaliga rapporter, hållit föredrag och pratat med media om den här känslan av oro och otrygghet. Nästan varje gång kommer frågan “men hur är det med den verkliga otryggheten, om man bortser från vad folk känner?”. Vi menar dock att den enda verkliga otryggheten är den som folk känner. Den känslan får stora konsekvenser, inte bara för den enskilda individen utan för samhället i stort.
Sociala medier ökar otrygghet och rädsla genom ett mer eller mindre konstant flöde av information och rykten. Det är inte en tillfällighet att otrygghet ökade samtidigt som användandet av smartphones ökade. Notiser kring pågående eller nyss skedda brott kommer direkt in i mobilen, t.ex. från lokala Facebookgrupper, som en ständig påminnelse av otrygghet.
Närhet och igenkännande
Brottsdåd kommer närmare genom sociala mediers direkthet, både i tid och rum. Information och rykten sprids snabbt. I traditionella medier är rapporteringen inte lika snabb och mer information är därför tillgänglig. Det motverkar ryktesspridning och har inte lika stor effekt på rädslor. Brottet kanske redan är löst. Det är kanske tydligt att det var en uppgörelse mellan kriminella. Kanske var det inte alls ett brott.
Närheten till platsen är viktig. Det är något helt annat att höra om ett brott som nyss hänt på gator och torg som man själv ofta besöker, än om det ägt rum långt bort.
Rykten och spekulationer
Rykten har funnits i alla tider, men förr spreds de långsammare, runt köksbord och i lunchrum. Nu basuneras de ut i sociala medier och får en snabbare och större spridning. Om fem personer i den lokala Facebookgruppen redan har undrat om en pågående brand är anlagd, så hjälper det inte att en insatt person dementerar ryktena och skriver att det berodde på en kvarglömd kastrull. Otryggheten har redan spätts på.
I min kommun på cirka 45 000 invånare finns det flera lokala Facebookgrupper. En av de största har runt 17 000 medlemmar. De senaste tre dagarna var det sjutton brottsrelaterade inlägg: cykelstölder, bilbränder, skadegörelse, bråkiga ungdomsgäng, stöld och rykten om polisinsatser. Spekulationer florerar.
Vad kan vi göra?
Är det då bättre att inte känna till vad som pågår i samhället? Att sticka huvudet i sanden? Naturligtvis inte, och ibland är information av stor hjälp, t.ex. när stulna cyklar kommer tillbaka till sin ägare. Men kanske mår vi inte bra av att dagligen bombarderas av negativa händelser i vår närhet.
Det är viktigt att vi är medvetna om att vi påverkas av rapportering och rykten kring verkliga eller påstådda brott på sociala medier. Dessutom bör vi undvika att själva sprida rykten. Jag såg en kväll en svartklädd man med huva kika in i fönsterna på en skolbyggnad. En vakt kollade upp det och det visade sig vara en kille som ville se om ungdomsgården var öppen. Hade jag gjort ett inlägg på sociala medier, i form av ’var på er vakt, det går en kille och tittar in i fönster i vårt område’, hade jag i onödan spridit otrygghet.
Otrygghet är ett stort problem som påverkar mångas vardag. Dessutom är det så att ju fler som stannar hemma från en kvällspromenad för att de inte vågar gå ut, ju större makt får brottslingar över våra gator.
Detta är en debattartikel skriven för en uppgift i kursen ’Att skriva för webben och interaktiva medier’, vid Södertörns Högskola.